Kategoriarkiv: Kattungar

Alla mår bra!

Fem blåa kattungar i en hög.
Fem dagar gamla, kull X.

Kattungarna mår bra. De går upp bra i vikt utan att jag behöver tilläggsmata. Det är tyst för det mesta i bolådan, vilket är ett bra tecken. Om de inte får i sig tillräckligt med mat eller fryser så piper de, så jag är så glad att endast höra lite knatter ibland när de diar på mamma Tanzi. Det är ett speciellt spinnande som jag bara hör hos kattungar.

Jag har kommit till X när det gäller namn på kattungarna. Mitt gamla amerikanska slanglexikon ger mig inte särskilt många ord som börjar på X, så därför får jag göra på annat sätt den här gången. Jag har bläddrat och hittat andra ord som jag kan kombinera med X, så just nu är arbetsnamnen Mr X (hanen), Maxi X, Mex X, Mix X och Moxie X (honorna). Några av namnen sitter som en smäck, andra är jag inte helt säker på än. Så det kan bli ändringar!

Fem kattungar

Natten till 13 oktober föddes på mindre än två timmar fem blåa kattungar. Mamma Tanzi skötte det mesta helt själv, jag höll mig bara intill och pratade uppmuntrande med henne. Jag hade gissat på fyra, så den femte blev en bonus. 🙂

Vägde dem efter ungefär 12 timmar och då hade alla gått upp i vikt, så mjölken finns uppenbarligen där. De ligger i en igloo på min säng, smackar lite ibland men annars är det bara Tanzis spinnande som hörs. Det är hennes första kull och hon vet precis hur hon ska göra.

Alla fem är blå, men någon är mörkare. Jag kan inte avgöra än om någon är somali eller om alla blir korthåriga. Det dröjer nog innan jag kan säga bestämt hur det ligger till med den saken.

Jag trodde först att det var en hane och fyra honor, men vid andra vägningen tyckte jag att det var två hanar och tre honor. Det kan säkert växla några gånger till. 😉

Inga kattungar har överlevt

Jag fick med mig tre kattungar hem från djursjukhuset förra måndagen. En hittade jag död efter ett par dagar.

Två kvar då som jag har stödmatat flera gånger per dygn sedan dess, men efter en vecka hade de bara gått upp ungefär 25 gram. Normalt ökar kattungar minst det dubbla första veckan.

Mina ansträngningar gav alltså inte det resultat som jag ville. De protesterade mer och mer, ville verkligen inte svälja det som jag matade dem med, och började tappa i vikt. I går dog den ena och i morse var det så dags för den sista bebisen att lämna oss.

Java har inte flyttat sina ungar från bolådan, som en del honor brukar göra, men i går kväll när jag släckte lampan för att sova kom hon med sin lilla bebis. Hon la den intill min kudde och ville uppenbarligen att jag skulle hjälpa henne. Java, bebisen och jag låg intill varandra hela natten och jag erkänner att jag inte sov särskilt bra. Ungen pep ibland och då fick jag hjälpa till att hålla den varm. Naturligtvis förstod jag att den inte skulle klara sig, så det var verkligen sorgligt alltihop.

Nyfödda kattungar!

I dag har Java fött sex kattungar med visst besvär. Tidigt på morgonen föddes den första, men den andades inte och jag kunde inte få liv i den. En timme senare kom nästa som andades men var slö. Men han blev piggare sig så småningom och kunde ta för sig i mjölkbaren.

Sedan blev det lite lugnare ett tag. Mitt på dagen började det komma värkar igen och när timmarna gick utan att någon mer bebis föddes ringde jag till djursjukhuset och fick en akuttid en timme senare.

Vi blev mottagna nästan direkt och röntgen visade tydligt och klart tre bebisar, troligen fyra. Java fick dropp och lite senare värkstimulerande medel. Strax efteråt födde hon en unge och veterinären sa då att hon verkar klara det här bra så ni kan åka hem och fortsätta hemma i lugn och ro. Men veterinären fick inte liv i ungen och ändrade sig då snabbt och ville snitta. Så fick det bli.

Jag fick vänta i något som kändes som en oändlighet tillsammans med lillkillen som föddes i morse och som jag fick ansvaret att se till att han höll värmen. Så kom en skötare med resultatet: Tre bebisar hade de plockat ut, men en klarade sig inte. Det blev i alla fall två syskon till lillkillen. Jag tror att det är en hane och en hona, men är lite osäker på honan …

Mycket har hänt sedan sist!

Oj oj, nu har det gått så där pinsamt lång tid sedan jag skrev något. I korthet så kan jag beskriva nuläget så här:

Java och Gissa har lyckats få till det! Norska skogkattungar väntas i slutet av februari. Äntligen! Senaste kullen föddes 2009, en evighet sedan.

Nectar fick sista certet i Örebro för ett par veckor sedan och tituleras numera Supreme Premier. Greta Grönberg, hennes uppfödare, var tyvärr inte med på utställningen men hon hade via ombud skickat en jättestor pokal med bild på Nectar och med hennes titel och namn på en platta. Så himla fin! Gissa om jag blev glad. 🙂

Supreme Premier IC S*Tassajara’s Nectar

Även Whiskey och Gissa har varit på utställningar under 2017. Whiskey tituleras numera Internationell Premier. Domarna undrar om han äter upp maten för de andra här hemma och jag kan hålla med om att han är lite väl rund om magen.

Gissa blev Internationell Champion under hösten och har fått några cert i klass 5, men jag har låtit honom stanna hemma de senaste månaderna. Allt gick så fort och han behöver växa till sig för att kunna hävda sig i de högre klasserna. Jag planerar att han ska komma tillbaka senare i år.

Socker fyllde tio år i november! Tiden går verkligen fort. Jag anmälde henne som veteran på Spinneriets Klubbmästerskap i slutet av november, hon som inte har varit på utställning på flera år. Inte för att hon hade någon chans att vinna med sin runda mage, men det var så få anmälda katter så vi i styrelsen fick fylla på med katter på slutet. Dessutom var hon enda korthårskatten och jag tyckte att besökarna skulle få se hur en sådan kan se ut.