Nyheter
Bilder på kattungarna
Äntligen har jag lagt ut bilder på kattungarna. Kolla på Aktuella kullar!
Film = livstecken!
Flytten har varit riktigt stökig, men vi bor i alla fall i huset sedan drygt två veckor. Kattungarna växer och mår bra, men tyvärr har jag inte tagit några bilder på ett tag. Här är en film som visar läget på lördagskvällen. Ljuset är tyvärr inte det bästa, men det får duga som ett livstecken.
Tog några stillbilder tidigare på lördagen, när det var dagsljus, och några blev så bra att jag kan lägga ut dem, men de kräver lite finjustering och därför kommer de lite senare.
Namnen är klara
Jag har äntligen bestämt vad kattungarna ska heta. 🙂 Det här är X-kullen och eftersom jag inte hittade så många X-ord i det gamla amerikanska slanglexikonet så har jag satt X sist i namnen i stället.
Hanen ska heta Mr X och det satte sig ganska tidigt. Så när jag hittade flera ord med X i sig så valde jag att ta alla med M i början. Så slanglexikonet kom trots allt till användning även den här gången. 🙂 Men jag la till ie eller i på ett par av namnen för att få dem att låta bättre.
Honorna heter i stamtavlan Maxi X, Mexi X, Mixie X och Moxie X. Vad de nya ägarna kommer att kalla dem kan ju vara något helt annat.
Apropå det så trivs Java toppenbra i sitt nya hem. De kallar henne för Sussi.
Om några dagar går flyttlasset till huset i Kinna, så därför kommer jag förmodligen att ha fullt upp med att packa upp kartonger den närmaste tiden. Så det dröjer innan jag uppdaterar här och det kan även ta ett tag att få mejlsvar.
Java har flyttat
Java flyttade i går till ett nytt hem, där hon får vara ensam katt. Mötet blev mycket bra, hon verkade trivas direkt. 🙂
När jag skulle åka därifrån sprang hon undan från mig, hon visade tydligt att hon inte ville följa med hem igen. Det känns så bra att hon ville stanna där. Och de nya ägarna verkade också väldigt förtjusta i henne. Det gör mig varm i hjärtat!
Lite nya bilder
Jag har börjat så smått att uppdatera sidorna. Än så länge är det bara lite uppdaterad info om katterna och några enstaka bilder från i år. Inte så mycket alltså, men ändå en början. 🙂
Alla mår bra!
Kattungarna mår bra. De går upp bra i vikt utan att jag behöver tilläggsmata. Det är tyst för det mesta i bolådan, vilket är ett bra tecken. Om de inte får i sig tillräckligt med mat eller fryser så piper de, så jag är så glad att endast höra lite knatter ibland när de diar på mamma Tanzi. Det är ett speciellt spinnande som jag bara hör hos kattungar.
Jag har kommit till X när det gäller namn på kattungarna. Mitt gamla amerikanska slanglexikon ger mig inte särskilt många ord som börjar på X, så därför får jag göra på annat sätt den här gången. Jag har bläddrat och hittat andra ord som jag kan kombinera med X, så just nu är arbetsnamnen Mr X (hanen), Maxi X, Mex X, Mix X och Moxie X (honorna). Några av namnen sitter som en smäck, andra är jag inte helt säker på än. Så det kan bli ändringar!
Fem kattungar
Natten till 13 oktober föddes på mindre än två timmar fem blåa kattungar. Mamma Tanzi skötte det mesta helt själv, jag höll mig bara intill och pratade uppmuntrande med henne. Jag hade gissat på fyra, så den femte blev en bonus. 🙂
Vägde dem efter ungefär 12 timmar och då hade alla gått upp i vikt, så mjölken finns uppenbarligen där. De ligger i en igloo på min säng, smackar lite ibland men annars är det bara Tanzis spinnande som hörs. Det är hennes första kull och hon vet precis hur hon ska göra.
Alla fem är blå, men någon är mörkare. Jag kan inte avgöra än om någon är somali eller om alla blir korthåriga. Det dröjer nog innan jag kan säga bestämt hur det ligger till med den saken.
Jag trodde först att det var en hane och fyra honor, men vid andra vägningen tyckte jag att det var två hanar och tre honor. Det kan säkert växla några gånger till. 😉
Dags att skärpa sig!
Nu var det verkligen länge sedan som jag arbetade med webbplatsen. Jag skäms!
Om några dagar väntas kattungar så nu behöver jag få lite ordning här. De tre senaste tillskotten i familjen syns inte här än:
- Wizard, svartvit norsk skogkatthane.
- Snokis, viltfärgad somalihane.
- Tanzi, blå abessinierhona.
Det är Tanzi som är dräktig. 🙂 Självklart måste jag anstränga mig nu och presentera dem ordentligt.
Men det dröjer nog några dagar till, för jag håller på att köpa hus! I morgon är det besiktning, handpenningen ska betalas och sedan följer en hel del annat pyssel som måste göras inför flytten. Så just nu är fokus på detta och kattförlossningen i början av nästa vecka.
Omvald igen
Vid SVERAKs årsmöte för ett par veckor sedan omvaldes jag på två år som ledamot i Disciplinnämnden (DN). Även Lena Böörs omvaldes, så vi är samma gäng i ett år till. Bra tycker jag, för vi fungerar bra tillsammans och har en mycket bra spridning över landet.
De andra ville att jag fortsätter som sammankallande, så då blev det så. Ingen förändring där heller, alltså. 🙂
Inför årsmötet fick jag frågan om att ställa upp som ledamot i styrelsen, men jag tackade nej. Jag är fortfarande intresserad av att jobba i styrelsen, men eftersom jag i februari blev vald som kassör i Spinneriet vill jag först komma in ordentligt i den rollen, känna mig säker där innan jag ger mig in i ytterligare ”arbete”. Spinneriet och katterna tar redan en del tid och jag vill att det flyter på bra innan jag ger mig in i något mer.
Något som jag är väldigt sugen på är att börja sticka igen. Det är nog 25 år sedan sist! Har snart virkat klart en kattkorg, men sedan blir det nog en stickning. Har kikat i mina lådor och har garn kvar sedan tidigare, så frågan är om jag använder något av det eller köper nytt? Får fundera lite på vad jag ska sticka för något. Har fått tips på sjalar, men har även en del fina mönster på vantar och sockor. Men tror att jag börjar med något enkelt. Vi får se vad det blir.
Inga kattungar har överlevt
Jag fick med mig tre kattungar hem från djursjukhuset förra måndagen. En hittade jag död efter ett par dagar.
Två kvar då som jag har stödmatat flera gånger per dygn sedan dess, men efter en vecka hade de bara gått upp ungefär 25 gram. Normalt ökar kattungar minst det dubbla första veckan.
Mina ansträngningar gav alltså inte det resultat som jag ville. De protesterade mer och mer, ville verkligen inte svälja det som jag matade dem med, och började tappa i vikt. I går dog den ena och i morse var det så dags för den sista bebisen att lämna oss.
Java har inte flyttat sina ungar från bolådan, som en del honor brukar göra, men i går kväll när jag släckte lampan för att sova kom hon med sin lilla bebis. Hon la den intill min kudde och ville uppenbarligen att jag skulle hjälpa henne. Java, bebisen och jag låg intill varandra hela natten och jag erkänner att jag inte sov särskilt bra. Ungen pep ibland och då fick jag hjälpa till att hålla den varm. Naturligtvis förstod jag att den inte skulle klara sig, så det var verkligen sorgligt alltihop.