Jag fick med mig tre kattungar hem från djursjukhuset förra måndagen. En hittade jag död efter ett par dagar.

Två kvar då som jag har stödmatat flera gånger per dygn sedan dess, men efter en vecka hade de bara gått upp ungefär 25 gram. Normalt ökar kattungar minst det dubbla första veckan.

Mina ansträngningar gav alltså inte det resultat som jag ville. De protesterade mer och mer, ville verkligen inte svälja det som jag matade dem med, och började tappa i vikt. I går dog den ena och i morse var det så dags för den sista bebisen att lämna oss.

Java har inte flyttat sina ungar från bolådan, som en del honor brukar göra, men i går kväll när jag släckte lampan för att sova kom hon med sin lilla bebis. Hon la den intill min kudde och ville uppenbarligen att jag skulle hjälpa henne. Java, bebisen och jag låg intill varandra hela natten och jag erkänner att jag inte sov särskilt bra. Ungen pep ibland och då fick jag hjälpa till att hålla den varm. Naturligtvis förstod jag att den inte skulle klara sig, så det var verkligen sorgligt alltihop.